Solen fyller hela rummet när jag öppnar ögonen och jag tvekar inte en sekund i övervägandet huruvida jag ska stänga dem igen eller kliva upp..

Men telefonen ringer  och det är hög tid att gå upp och göra sig iordning för gymmet!

Vissa dagar är värre än andra när det gäller att sortera tankarna.. Mina fack är överfulla och ingenting är i sin ordning..

Ibland önskar jag verkligen att jag visste vad målet var med allt detta så jag kunde fokusera på att nå dit när allt i livet blir ännu ett dokument mitt i min osorterade hög i hjärnkontoret..

Jag är inte oresonlig (med risk för felstavning), jag har en plan för att minimera riskerna utifall jag skulle få som jag ville i livet... men.. trots mitt enorma tålamod och hur jag kan prioritera mig själv sist är ingenting som hjälper mig... kommer sträva i blindo hela mitt liv och alltid sätta andra i förstsa rummet....

nu är kaffet slut och jag ska möta isa!