Regnet kan falla!

Själen drunknar i de tårar som aldrig kommer till ytan, bara ligger där och fyller upp mig.

...men på ytan, på ytan ser du ett leende

Hon ler och hon skrattar och ögonen kan te sig fyllda av lycka

...men ser du mig? ser du vem jag är? försöker du se?

Jag gömmer mig i hoppet om att ingen kan se, rädslan för att någon ska se vem jag är är den största rädslan.

Du blundar.

Du visste från början vem jag är

Du såg, du visskade, du valde

Vägen går uppför, du ser en himmel, du närmar dig molnen

Benen värker, orken tar slut, du stannar och ger upp

Motgång tar dig högre, motvind gör dig starkare, genom att kämpa sig igenom den brantaste backen kommer du närmare målet, toppen av berget, där all möda var värd målet och du får andas ut och veta att du lyckades.....

Inte nyvaken men inte kommit längre än till kaffemuggen som nu ekar tomt..

Funderar över dagens upplägg..

Har nog ingen lust att ens inta dagen, skulle gärna lägga mig ned och sova bort några dygn och vakna då allt ser annorlunda ut... men dessvärre är jag varken trött eller kapabel till att sova så länge om jag inte har feber.. dessutom så vet jag nog mkt väl att ingenting förändras först man själv gör något åt saken.. vad det nu skulle vara??

nä nu ska jag fylla på kaffet och hoppa in i duschen....

Jag är inte bättre än andra..

Jag drömmer om den morgon jag vaknar och känner mig älskad, känner mig trygg och att jag är påväg någonstans i livet..

Tror att de flesta, oavsett vad de gör med sina liv, känner att de skulle vilja åstadkomma mer med sina liv.. jag är 22... än sålänge! och visst, jag har gjort en del i mitt liv, jag har varit med om massor men.. jag känner inte att jag kommit någonstans än! och... som tidigare nämnt.. jag är 22... inte direkt bråttom att fullända sitt liv men.. tanken finns ändå där, alla tankar om vad jag ska göra av mitt liv, vad ska jag fokusera på nu? vilka val ska jag göra i nuet? och vad får alla val jag gör för konsekvenser?

Nej, jag är inte så knäpp att jag funderar över vilka konsekvenser små ting skulle ha.. tänker inte på alla detaljer heller men... i framtidstankarna... Vad vill jag med mitt liv?!

Hemma efter ett extra insatt pass ikväll... var på bra humör och det var ganska kul att jobba:) fick skjuts av Lauri hem... i en röd buss;) hehe

Luktade bränt kaffe från kaffebryggaren jag glömt stänga av:S tur att inget hände!!!! Inte ätit sen frukosten jag lagade till linda... inte det minsta hungrig!!:(

De tjatar på mig varje gång jag jobbar att jag måste äta... men... har en period av noll aptit!:/

nu ska jag somna i soffan^^

som en fjäder, en vit fjäder som lyfts med vinden och rör sig med en mjuk rörelse  genom luften, över stan, vattnet, bergen, och trädtopparna...

alla vill vi nog fånga den känslan att vara fjäderlätta för en dag, i själ och sinne men är vi tillräckligt uppmärksamma för att minnas den känslan när den sker?

eller är vi för upptagna av allt negativt, all stress, alla uppgifter, för att veta när det händer?

När barnet skrattar lyfts vi, när den vi älskar kysser oss svävar vi, när vi efter en tung jobbdag kommer hem och lägger oss på soffan släpper alla bekymmer och vi slappnar av precis som när vinden håller oss svävande över marken och vi kan om vi blundar se marken under oss som en fläckfri tavla av allt som hänt under dagen..

Njuter vi tillräckligt av dessa stunder för att klara att resa oss upp dagen efter och längtandes ta oss igenom dagen med ett leende?

Kan vi minnas den svävande, fjäderlätta stunden när vinden blåser piskande vindar i ett svidande ansikte?

Kan vi uppskatta det vi har som är problemfritt när problemen ekar?

Glömmer vi bort att uppskatta våra nära då vi dränker oss i all vardag, och önskar vi att vi fick mer uppskattning själva för det vi kämpar oss igenom??

Den som uppskattar får uppskattning

Den som glömmer att älska blir blinda för att se när de blir älskade

de som tar andra för givet blir själva tagna för givet

Glöm inte det du måste uppskatta, glöm inte älska, glöm inte allt som gör livet värt att leva, varför du kämpar dig igenom dagen.

Min första kyss...

Jag minns inte om det var under en omgång sanning eller konka hos min vän jeanette eller om det var den kyss jag minns som om det vore igår...

Stoffe, killen jag spanade på under ett disco i 6:an, hade blivit sminkad och fått håret fixat av sanna, min bästa väns storasyster... vi gick in i matsalen på källbrink där discot skulle hållas, det var rök längs golvet, dåtidens hetaste pop i högtalarna och blinkande ljus i olika färger.. jag blickade över rummet och fick span på den sötaste killen där och bestämde mig för att honom skulle jag dansa med! Vi dansade hela kvällen, tryckare till varenda ballad och under det discot spelades en låt som kom att bli våran låt och än idag när jag hör den låten så tänker jag på min första kärlek;P Även då hade jag svårt att bli kär och pojkvänner hade jag haft (på barnavis) och kul var väl det men kär hade jag aldrig varit... Sen innan discot var slut så frågade jag chans, haha sista gången det uttrycket användes!:D Han sa ja och Maria, en lärare som jag än idag minns som en av de lärare som haft störst inflytande på mig, lånade ut en penna och jag skrev mitt nr på hans hand;)

Han var den blygaste killen någonsin och vår första kyss var på en busshållsplats  utanför mig, bussen kom och han skulle ge mig en puss, bara att den här gången kom det en tunga ut och jag ryckte bakåt och sa ''jaha'' och gav honom en kyss;) det var en konstig och fumlig kyss men jag vill nog minnas det som min första kyss^^

Jag och stoffe var ihop'' i sammanlagt ett år med en paus då jag fick för mig att göra slut på våren i 6:an och sen ville ha tillbaka honom på hösten i 7:an.... det finns en anledning till att mina småsyskon kallar mig ''haertbreaker'' *fniss*

Det finns bara en jag träffat där första kyssen var perfekt.. Enda förhållandet jag dessutom aldrig vaknat med panik... och honom träffar jag fortfarande:*

Tog tag i hans tröja och fick under en sek känna smaken av hans kyss...

Så stark är jag!:S  Hade lätt kunnat brotta ner honom men.. jag gick istället därifrån och gjorde succe som gästtränare!;)

MMMM smaken av hans kyss.... aaaaah!!!

Will I ever find a MAN who is honest and dosen't lie, empathic enough to understand how I feel, secure enought to know it's not his fault and strong enought to hold me when i run...